A Room with a view

Alla rum med fönster har en utsikt. Mer ofta än sällan på hotellrum. Denna vy berikade mig under en arbetsvecka i Bangalore nyligen.

Man borde mycket. Jag borde ha fotograferat mer. Jag borde ha tagit chansen nu när jag var i ett land jag kanske inte mer kommer att besöka. Men dagarna bara rullade på. Vaknade – åkte till kontoret – tillbaka till hotellet och sova. Flera kvällar var iofs uppbokade med middagar med leverantören och visst blev det några middagsbilder men det är ju inte riktigt sånt som är kul att fotografera. Jag ville ju se det unika och vardagliga i landet. Inte bara restauranger och samma människor jag ser hela dagarna. Nu låter jag bitter, jag är väldigt tacksam över att ha fått göra denna resa. Men ur ett rent egoistiskt fotografisk perspektiv så önskade jag att jag haft mer tid. Mer tid att utforska och få insikter.

Vem vet, jag kanske hamnar i landet någon gång i framtiden. Jag kanske får chansen att utforska. Jag kanske får chansen att få hem bra bilder som berättar annat än att man genom ett fönster har en utsikt.

En härlig morgon

En härlig morgon att ta en promenad. Som vanligt så studsar hunden upp och ner i snödrivorna. Många är ute och promenerar, njuter av solen och att det faktiskt är några minusgrader.

Micke Berg delar som vanligt läsvärda artiklar. Sådant gör förmiddagen intressant. Samma sak med LensCulture. Bra grejer.

 

 

Snön är tillbaka som så många påpekat

Sprallig, det sprudlar i hela kroppen. Studsar upp och ner. Glada miner. Det är kul att vara hund när nysnön ligger som en vit orörd lekplats. Kör ner hela huvudet i snötäcket för att se vad som gömt sig därunder.

Själv försöker jag hålla balansen på den hala, nyplogade vägbanan. 

Vi skulle åkt ut till husvagnen idag men det stöp lite på vädret. Vi låter det lägga sig. Vindarna och snöandet får lugna sig. Vägbanorna får bli plogade och uppkörda. Sen åker vi när de värsta förkylningarna lagt sig.

Dagen får ägnas åt tvätt, handla, lite planering och allmän kontemplation.

Lite utav en bakåtsträvare

En riktigt schysst journal med läderfodral. En härligt fin penna. Min gamla Ikoflex, laddad med 6×6 film. Min Fuji X70 med klassiska vred för bländare och tid.

Bakåtsträvande? Ja visst. Men känslan sitter där. Det är mer på riktigt.

Det är även därför jag mest har svartvita bilder. För mig känns det bättre.

Diplom på RIFO2016

IMG_3804-Redigera-2 _MG_5091 _MG_4456

Det är inte speciellt ofta jag är med i fototävlingar. Vi har några tävlingar per år i klubben, LM Ericssons Fotoklubb, och jag lyckas väl vara med i en eller max två om det vill sig väl. Utanför klubben är jag väldigt sällan med i tävlingar. Men i år lyckades jag vara med både i SVEFO och RIFO. Vad gäller RIFO så lyckades jag få ett diplom med ovan kollektion. Kul när det ger resultat.

Kollektionen kallar jag för ”Nallis är tryggheten”. Det är verkligen så i det här fallet. Nallen har hängt med min dotter i många många år och genomgått en helrenovering av min superkreativa fru efter att blivit brutalt misshandlad av hundarna.